lördag 23 april 2011

Uppdatering av rododendronplanteringen

Nu är det gjort!
Mina hårt prövade rododendronbuskar har fått sig en välbehövlig tuktning.


Fram med sågen bara, och så fick trädgården på baksidan en helt ny look! Det var en hel del att ta bort, så det gör ju lite skillnad.



Det sved lite att ta bort en massa fina knoppar, men förra årets blomning var inte så imponerande, så jag tror inte att jag missar så mycket i alla fall. Och några knoppar finns kvar längst ner, så jag bör inte bli helt utan blommor. =)

Med allt gammalt borta syns de andra växterna i planteringen så mycket bättre.


De lite annorlunda vitsipporna jag fått från min PTI är på gång.


Grästuvan sticker i ögonen, men eftersom den ruvar på en skatt i form av liljekonvaljer får den vara.


Kan det vara fröplantor av rhododendron? I så fall har jag en rhododendronskog på gång!


Och så finns det en björkskog på tillväxt i torvblocken som omgärdar planteringen.


Men den stendöda praktmagnolian fick jag lov att ta bort nu när den kom fram i ljuset... :/

måndag 18 april 2011

Mitt vårdträd...

Jag har en ek.
Det är mitt lilla vårdträd, för den har funnits här lika länge som min släkt.
Visserligen är jag första generationen här, men icke desto mindre... ;)



 Nu känns det så självklart att den står där, en bra bit högre än jag, och erbjuder ett visst mått av skugga på soliga sommardagar.



Och på vintern är den ett litet skådespel i sig själv, med den vita snön på de bruna löven.
Men om man ser tillbaka några år är det faktiskt så att man får anstränga sig för att se den.

2005



 Den syns inte ens bakom platthögarna, så liten är den.
Men vill ni se den, så varsågoda:



Tänkte att en markering kanske behövs...

 2008



Fin, va? Med två toppar och allt.

2011


Men hallå, så där ser den inte alls ut!


För igår lät jag stamma upp den en aning. (Tack pappa!)
Nu inväntar jag sommaren för att få se hur den ser ut med löv.


söndag 17 april 2011

Gräsmattan

Inspirerad av ett blogginlägg jag läste häromkvällen väljer jag att överge den kronologiska ordningen i mina historikinlägg, och gå direkt på en riktig goding: gräsmattan.


Vi har en hyfsat stor tomt på 1500 m², och ”för enkelhetens skull” är det rätt mycket av det som är gräsmatta. Min tanke är nog att minimera den så småningom, men än så länge får det vara.


Vi började med ytorna närmast entrén, dels för att det skulle vara fint där vi är mest, men också för att dottern (på den tiden hade vi bara en) skulle kunna vara ute och leka på tomten utan att bli lerig från topp till tå.


Till slut blev det i alla fall dags för planen nere vid vägen. Två lass jord beställdes hem och sambon bredde ut dem med all önskvärd noggrannhet. Gräsfröna spreds ut och överraskande snabbt dök de första stråna upp. Allt såg lovande ut.


Tills det tog stopp och gräset började bli brunaktigt. :S

Vi funderade lite fram och tillbaka vad det kunde bero på, och jordprov kom på tal.
Då skulle vi ju i alla fall få veta.
Bara dagarna senare såg jag en annons i tidningen om gratis jordprov på den lokala handelsträdgården. En näve jord slängdes ner i en plastpåse och så svischade jag iväg och fick vår dom.

Dåligt grundgödslat? Ja, erkänner jag. Nej, konstaterar jordprovsmannen.
Och pH-värdet då? Kan det vara läge att kalka? Kalk är ju gräsmattans bästa vän, det borde väl vara svaret på våra problem?
Tvärtom! Provet visar att pH-värdet behöver sänkas.
Tipset vi får är att köpa järnsulfat (var får man tag på det, då???), blanda ut i vatten och vattna hela gräsmattan. Med vattenkanna. 200 m². 3 m² i taget. Det blir några kannor, det. 67 för att vara exakt. Och det tar en stund. En hel söndag för att vara exakt. I november.

Men det funkade! I maj gjorde vi ett nytt jordprov och fick utlåtandet perfekt pH-värde.
Gissa vem som var stolt som en tupp? Jag. Som hade kånkat 670 liter vatten och 134 dl järnsulfat fram och tillbaka över gräsmattan i råkallt novemberväder.
Med skyddsglasögon och -mask, för säkerhets skull.

Jag har ingen riktigt bra efter-bild, men det här är kanten av samma gräsmatta.
Lite skillnad, va? Visst var jag duktig?!

Nästa problem var att gräsmattan uppe vid huset (jag tog med ett jordprov därifrån också) visade sig vara så dåligt gödslad att rent kranvatten innehåller mer näring. Oj!
Men när pH-värdet väl var fixat återgår ansvaret för gräsmattan till sambon igen, så jag slipper gödsla. =)

Men det är väl underligt?!
Han har från början vurmat för sina gräsmattor, och envisats med att sådana behövs.
Stora ska de vara, inga växter inom synhåll, och i alla fall inga ömtåliga sådana!
Han har kämpat med att få marken jämn, han har sått, han har vattnat,
han har klippt och han har ansat.
Men när det inte såg bra ut föll ansvaret över till mig.
Jag gjorde jordprov, jag vattnade med järnsulfat, jag gjorde nytt jordprov.
Sen har vi papper på att pH-värdet är okej, och då är han tillbaka.
Han vattnar, han gödslar, han vurmar.

Jag tror att vi kan konstatera att jag är bättre på krishantering. =)

lördag 16 april 2011

Rädda växterna! Döda eller levande...

När vårt hus skulle byggas ville jag förstås bevara det som fanns på tomten i växtväg.

Vi började med att gräva upp perennerna. Pioner, dagliljor och även rotskott av den vita syrenen placerades i backar och hinkar av olika slag, och fick flytta hem till min svägerska under byggtiden. Min svägerska har sedermera blivit min PTI (Personliga TrädgårdsInspiratör), så de var i riktigt goda händer.


När vi började gräva för grunden fick grävaren också det delikata uppdraget att flytta en blommande rododendron (som visade sig vara två) och en schersmin till ett mer ostört hörn av trädgården.


Där stod de sedan och blev ledsnare och ledsnare.
Det var ett rätt fuktigt hörn, så stundtals stod de i fotbad... :/

Under tiden förvandlades tomten.

Med huset på plats började jobbet med att bygga upp stommen, och buskarna var först på plats.


Det var en sorglig syn, men en nerklippning och nästan två år senare såg schersminen ut så här.


Och när svärmor grävde upp sina växter och flyttade till en lägenhet fick den kompisar runt fötterna och nu är den en del av rabatten på murkrönet. Men den har ännu inte blommat alls. =(

Hur det gått för rododendron kan du läsa om här.

Perennerna fick vänta till våren -07 innan de fick komma ur sina backar.
Tidigare fanns det inget utrymme för trädgård, huset tog all kraft, med målning och allt vad det var. Men de klarade sig galant, utom plymspirean som ruttnat i sin hink. :/
(En liten bit klarade sig, och den har kommit rätt bra på senare tid.)


Pionerna var två när vi grävde upp dem, men när de skulle förpassas ner i jorden stod inga plantor att finna, så vi tog alla rotknölar vi hittade och planterade uppemot tjugo sådana.


Vi bröt mot alla regler som finns om pioner: vi satte dem på våren istället för på hösten, vi satte dem supertätt, istället för att ge dem varsin kvadratmeter att bre ut sig på och då med flyktplanen ”Vi kan ju alltid flytta på dem om det blir fel.” Så ska man visst aldrig tänka med pioner, har jag fått lära mig, för om man flyttar dem får man inga blommor. Hoppsan.


Men blommor har jag fått. Flera stycken. =)

Rotskotten från syrenen fick sällskap av nyuppdragna rotskott från en lila syren, och tillsammans skulle de bilda häck på två sidor av vad som en dag är tänkt att bli en pergola. Jag tänker mig att syrenhäcken blir avgränsning på två sidor, en och en halv sida ska vara öppna för in- och utpassering, och på den sista halva sidan ska jag ha en spaljé.


Pergolan lär dröja ett tag, och häcken likaså. Än så länge, fyra år efter plantering, hindrar den knappt passage, och ännu mindre insyn, så vi får väl se hur det blir med den saken...


fredag 15 april 2011

Trädgårdseffektiv

Idag har jag varit trädgårdseffektiv, trots att jag knappt hunnit vistas i densamma.
Stora tjejen och jag var på inköpsrunda, så nu har jag hela bagaget fullt av jordsäckar.

Vi köpte några fröpåsar också, hon har så skön entusiasm för sådant, så det är roligt att köpa.


När vi kom hem visade det sig ätt även lillan har intresse för fröer.


Hon rapporterar att luktärterna är finast, men det är rädisorna som låter bäst när man skakar dem. =)

Sju fröpåsar, alltså. Fem till köksträdgården och två sorters blommor. Det blir nästan bara direktsådd, jag är inte mycket för förodling. Jag har ett avtal med min PTI: hon sår - jag får. Det funkar så bra så! :D
Men i pedagogiskt syfte kommer jag att odla lite grönsaker, för att barnen inte ska växa upp i tron om att morötter växer i plastpåsar i grönsaksdisken på ICA.


Till stora tjejens stora förtret var det bara luktärterna vi kunde göra något åt redan idag, och då handlade det bara om att lägga dem i blöt. Men i morgon har jag lovat att vi ska så dem i toarullar.


Dessutom har jag satt mina fem Maris Peer-potatisar att förgro i en äggkartong och äääntligen planterat om min enda överlevande pelargon från förra året.

Stugan försvinner

Vår sommarstuga på 30 m² skulle enligt planen flyttas till ett hörn av tomten när vi byggde nytt, men någonstans längs vägen kom min far fram till att det aldrig skulle hålla. Vi var inte jättesugna på att riva och sortera och allt vad det nu var som skulle krävas av oss enligt kommunens hemsida, så vi satte in en annons i den lokala tidningen: ”Ni får den om ni hämtar den”

Vi fick omedelbar respons, och den som ringde först fick äran att hämta den. Och det gjorde han.


Bit...


...för bit.
Vi var väl lite förbryllade över hans tillvägagångsätt, men det funkade ju. =)

Så var tomten plötsligt redo för husbygget.
Förutom att jag måste rädda växterna, förstås.
Fortsättning följer.

måndag 11 april 2011

Björkarna

På framsidan av sommarstugan som stod på tomten när vi köpte den fanns ett flertal björkar.


Jag älskade att ligga på rygg i hammocken i den lätta skuggan och se björkarna spela mot den klarblå himlen. Jag älskade det så till den milda grad att jag bestämde att björkarna skulle vara kvar även när vi byggt huset, trots att det skulle tvinga oss att ”tänka utanför lådan” för att lyckas få in huset på tomten.

Första hösten föll den första björken efter ett kraftigare blåsväder. =(
Den föll inte långt, utan lutade sig bara lite snyggt mot en av grannarnas björkar, men eftersom den uppenbart hade gått av fick vi lov att ta ner den. Det blev lite trixigt att få den att ramla in på vår gräsmatta istället för grannens, och det utan att hamna på staketet, men med några avancerade uträkningar och kraftiga rep gick det att ordna.
Den var rutten inuti, så det var inget under att den gett med sig. Tur i oturen var att det var en av de björkar som syns till höger i bild, som bidrog minst till den härliga skuggan.

Så i januari 2005 kom Gudrun. Våra två favoritbjörkar, som skapade en portal över stigen upp mot stugan, och som stod precis rätt till för att skugga, hade inget att sätta emot.
(Bilden är tagen i mars, om någon förundras över vårt fina januariväder...)


Gudrun hade visst ändå ett gott öga till oss, för hon lade dem över gräsmattan, och skonade på så sätt alla vitala delar. En av grenarna hade tryckts ner flera decimeter i jorden, så det var ett rejält tryck när de föll.
 Undrar just hur stugan skulle ha sett ut...

Eftersom det visade sig att även dessa två var genomruttna valde vi att ta ner de kvarvarande björkarna, för att inte någon av dem skulle få för sig att rasa på vårt nybyggda hus någon gång i framtiden.


söndag 10 april 2011

Ursprunget

Någon gång i framtiden hoppas jag att min trädgård kommer att vara den lummiga oas jag drömmer om, men den är inte där än. Den är på uppväxt, jag har fortfarande lite för mycket gräsmatteytor, lite för få konstruktioner och för få träd.

Det är alltså till den målbilden jag är på väg, men var kommer jag ifrån?
Jo, från en gul och brun sommarstuga med 1500 m² skogstomt och igenväxt trädgårdstomt.


Vi köpte tomten för att någon gång kunna bygga hus på den, men till dess valde vi att nyttja den för sommarstugan.


Där fanns en förvuxen schersmin med någon enstaka gren av blommor, en förtvinad vit syren med massor av rotskott, ett par klena pioner, en plymspirea och på baksidan fanns den imponerande rododendronbusken som jag skrivit om tidigare. Dessutom gjorde jag min första bekantskap med dagliljor, eftersom det fanns några sådana också. Och lupiner. Ett helt hav av lupiner.

Vi fick börja med att röja en del, och gjorde ett par överraskande upptäckter.
Mitt i ”ruffen”, för att slänga sig med lite golfuttryck, hittade vi en övervuxen plattsättning. Alldeles intill växte en gran av inte alltför ringa mått, och den platsen kallade vi skämtsamt för vår granberså.
På baksidan upptäckte vi att mossmattan inte var en misslyckad gräsmatta, utan en misslyckad grusplan. Då kan ni tänka er mängden mossa...

På framsidan erbjöd björkarna en behaglig skugga, och att ligga i den rostiga hammocken och blicka upp mot en klarblå himmel som skymtar fram mellan björklöven som rör sig behagligt i vinden fick mig att fatta ett beslut. Björkarna skulle vara kvar. Det skulle kanske bli svårt att få in huset mellan dem, men så fick det bli.


Min första trädgårdsansträngning blev blomlådorna som placerades under fönstren. Jag är fortfarande kär i tvillingsporren!

lördag 9 april 2011

Vååår!

Nu har det verkligen börjat! Det sprutar upp växtlighet ur marken. =)


Härliga vårstjärnor på gång i entréplanteringen.
Även Tulipa tarda kommer starkt i den rabatten, men än så länge har jag bara sett bladen.


Tittar man riktigt noga kan man se zebraränderna längst upp. Då vet man att det är irisen 'Katharine Hodgkin' som snart tänker slå ut sin vackra blomma även i min rabatt.

På gräsmattan på nedre plan, närmast grannen, upptäckte jag att hennes tusenskönor inte bara smitit in på min sida =), utan även börjat blomma! Tyvärr blev det ingen bild...



En titt på syrenhäcken avslöjar dels att rådjuren varit framme under vintern och toppat mina älsklingar, men även att häcken kommer att bli grön i år också. Frågan är om den tänker växa något i år. Eller blomma...

onsdag 6 april 2011

Vårpromenad

Den här skönheten träffade jag idag när jag var på promenad med barnen.
Det är så skönt att ha någon som drar med en ut när man inte orkar av sig själv,
annars hade jag ju missat detta!

söndag 3 april 2011

Klippa banden

Idag har jag ägnat mig åt att rensa lite i rabatterna.
Jag klippte ner gamla blomställningar och skapade förutsättningar för en nystart när tiden är inne.
Inget att spara på!

Och visst finns det nytt på gång där längst ner i marknivå.
Dagliljorna är uppe nästan mangrant, och kärleksörten har sina knubbiga små knoppar mitt bland det gamla. Runt pionernas gamla fötter finns små röda knoppar och astern kommer också fint. Våren är verkligen på gång, och det känns bra att klippa bort förra årets uttjänta växter!

När jag kom till perennerna i rododendronplanteringen kom jag att titta lite närmare på mina sorgliga buskar.
 När vi köpte tomten 2004 möttes vi av ett praktexemplar till rododendron, översållat av lila blommor.


Vi fick lov att flytta på busken, som visade sig vara två buskar, när huset skulle byggas året efter, och den blev dessvärre ganska misshandlad under flytten... Från slutet av juni till början av september stod den i ett bortglömt och ganska fuktigt hörn av trädgården. Det gillade den inte. =(

2007 köpte jag en kompis till min fortfarande ganska medtagna rododendron.
En klematis som skulle få klättra upp i grenverket och bidra med lite grönska eftersom det inte fanns så många blad på buskarna längre. Första spadtaget resulterade i en grop fylld av vatten.
Klematisen, 'Betty Corning', fick snabbt en ny plats, och en krisplan fick utarbetas.
Att ha rododendronbuskarna stående i vatten var inget alternativ, så i september hjälpte min bror mig att gräva upp dem, grunda med grus och bygga en upphöjd plantering med torvblock.


Det gick åt många säckar surjord för att fylla upp, men jag tyckte nog att jag var skyldig den det.

2008 började jag beskära busken för att kanske kunna få igång den. Jag ville spara så mycket jag kunde av de knotiga grenarna, som jag tyckte gav busken karaktär.


Jag började med den ena busken för att se om det funkade, och visst bröt det lite nytt, men fortfarande, drygt två år senare har det inte blivit någon större förbättring. Den andra halvan står ännu oklippt, och idag, när jag var uppfylld av den sköna känslan att klippa bort gamla uttjänta växtdelar, bestämde jag mig för att:
i år ska jag klippa ner den rejält. Hela busken. 30 centimeter över backen. Så det så!
Längst ner har det redan kommit nytt och fräscht på båda buskarna, så den borde kunna bli tät och fin igen, någon gång. Det är dags att sluta vara så sentimental!

När jag ändå är på gång har jag bestämt mig för att klippa ett annat gammalt band.
Jag lämnar min blogg på trädgårdsblogg.se och fortsätter trädgårdsblogga här.
Det svider lite i hjärtat, för jag har verkligen trivts med den bloggen och med trädgårdsblogg.se, men att beslutet kom idag beror på att jag nu inser att jag har bloggen kvar av sentimentala skäl,
och inte för att jag är nöjd.

Så välkomna hit. Nu är det på riktigt! =)

fredag 1 april 2011

Födelsedag idag!

Idag fyller min trädgård 4 år!

Den första april 2007 planterade jag, med kvalificerad hjälp av min PTI (=Personlig TrädgårdsInspiratör) den första rabatten i trädgården.


Det är min murrundel, döpt efter att den befinner sig i den extra lilla rundel vår grävare inspirerades att skapa av all sten som kommit fram när vi grävde för grunden, och i själva planerandet av tomten.

Växterna vi planterade denna vårdag var massor av dagliljor, gula och orange. Det var tre stora ruggar från PTI:s trädgård som kom till mig och fick dela upp sig en aning... Dessutom lite iris, en stormhatt, vintergröna och så några växter från min egen tomt, före husbygget, vill säga. En mängd små pionknölar/-rötter som tillbringat de senaste två åren i backar och en vattenskadad plymspirea. (Den senare klarade sig inte, och har senare ersatts av ett tjusigt gräs vid namn 'Kleine Fontäne'.)


Några månader senare såg det ut så här


Och i maj året efter.
Efter det har den blivt lite väl vildvuxen, så jag tror att jag nöjer mig där.
Men hipp hipp hurra för min trädgård idag! =)