onsdag 7 december 2011

Gerillapyntaren slår till igen


Min äldsta dotter fullkomligt älskar att pynta.
Hon kan hålla på och trixa och fixa både länge och väl
och lyckas ofta fästa pynt på de mest oväntade ställen.


Hon har ingen som helst känsla för "less is more"
utan pyntar vidare tills allt tagit slut.
Då pysslar hon ihop något eget pynt
eller flyttar runt det hon redan placerat ut.

Och att platserna tar slut är inget problem.
Man kan gärna hänga flera pynt på samma ställe,
eller till och med hänga pynt på pyntet.

I mitt tycke är stjärnorna i fönstret pynt nog i sig själva,
men se där hamnade en extra stjärna på stjärnan!


Och adventsljusstaken ska inte behöva nöja sig
med en ljusmanschett per ljus.
Nej, här hänger vi lite extra pynt!


Lampan över matbordet slår alla rekord i år.
Inte mindre än tretton polkagriskäppar av piprensare
(I olika smak dessutom. Utöver de traditionella finns även päron-cola och smultron-citron)
och runt halsen på den lilla ängeln har en tomte fått sin plats.

Man vet aldrig var man kan hitta pynt i det här huset,
och att jag har hittat den perfekta platsen för något innebär inte att det får stå kvar där.

Det är en riktig liten gerillapyntare som härjar,
och det kommer jag att få lida för i januari,
när jag ska hitta alla förrymda tomtar!

5 kommentarer:

Livet på Andra Sidan sa...

Haha, det var ett roligt inlägg, så fiiint hon har pyntat. Ibland får man bita sig själv i tungan och låta dem hålla på, kreativitet på hög nivå! Må så gott, hälsar Lotta :)

Tant Otteskrufv sa...

Skicka ut´na på byn vetja! Hos oss har vi en "gerillapyntare" som härjar i rondellerna de flesta stora helger.Och rondeller har vi som de flesta samhällen nuförtiden gott om. Lika kul varje gång att se vad som hittats på. Några säger att det är en kommunanställd, men jag vet inte jag...

Trädgården på Höjden... sa...

Så roligt att hon går lös så med pysslet. Härligt när kreativiteten flödar (även om det kanske inte alltid sammanfaller med hur man själv som förälder hade pyntat på egen hand).

Hälsar Åsa

Anna Vattenkanna sa...

Jag dööör, sitter och hoppar på stolen av skratt. Jag kan se det framför mig hur hon smyger runt i huset och pyntarpyntar. Och pyntarpyntar lite mera...

När min flicka var 10-15 år hade jag det exakt likadant och våra idéer om hur man pyntar var inte samstämmiga men jag lät henne hållas. Barn ska ju få ge utlopp för sin kreativitet och då kunde även vi ha pyntpynt.

Det går över kan jag glädja dig med... alltså de flyttar ju hemifrån menar jag :-)

Kram Anna Vattenkanna

Helena sa...

Fniss hon är för gó :-)
Tror nog att jag klär mín gran själv även i år :-) Hade ju hjälp av sambon förra året o ja hur ska jag säga vi har inte riktigt samma 'blick' för att dekorera :-)
KRAM från Acchleja Helena/PTI/Faster till gerilla pyntaren!
ps/
hon har anlag för att bli en gerilla gardener :-))